Giuseppe är den italienska formen av Joseph. Josef kommer i sin tur från det hebreiska Yosef (יוֹסֵף) som betyder ”(Gud) ska lägga till (en annan son)”. Detta är en passande etymologi eftersom Josef (Giuseppe) var Jakobs (Giacobbes) elfte son i Första Moseboken. Faktum är att Josef var Jakobs favoritson, så till den grad att ”han gjorde honom en mantelfärgad mantel” eftersom han var ”hans ålders son” (1 Mos 37:3). Som i vilken klan som helst orsakade Jakobs favorisering av Josef en del bråk i familjen; framför allt väckte det avundsjuka bland hans bröder. Så mycket att Josefs bröder konspirerade för att sälja sin bror till egyptiskt slaveri, vilket i princip innebar att de blev av med familjens ”gyllene barn”. När Josef väl var i Egypten blev han Faraos chefsförvaltare efter att klokt ha gett Farao rådet att lagra mat under en period av överflöd (vilket i princip förberedde Egypten för den kommande sjuåriga hungersnöden). När hungersnöden väl drabbade alla omkringliggande länder kom Josefs bröder till Egypten för att köpa majs av just den bror som de tidigare hade förrått. Bröderna försonades (Josef var uppenbarligen en förlåtande kille) och Jakob reste till Egypten för att återförenas med sin älskade son. Förutom Josefs viktiga plats i Gamla testamentet som en av de patriarkaliska medlemmarna av Israels tolv stammar har namnet också en framträdande plats i Nya testamentet – Josef är Marias make och fosterfar till Jesus Kristus. Eftersom katolicismen alltid har varit levande och välmående i Italien (dvs. kyrkans hemmabas) är det inte konstigt att Giuseppe och Maria har levt vidare i århundraden. Italienska former av Giuseppe är Peppi, Peppino och till och med Geppetto. Giuseppe är fortfarande ett ϋberfavorit pojknamn för små italienska bambinos.
